Är jag glad eller ledsen?

Den här breakup'en har förändrat mig, bra eller dåligt vet jag inte.

Det känns som att ja orkar inte ta skit från någon, vare sig det är

riktigt åt mig eller någon annan. Jag känner att man ska ta vara på

tiden och inte slösa bort den på massa trams. GO FOR IT liksom.

Känner inte att om ja skulle göra nå som inte skulle sluta som ja ville

så är inte det hela världen, "det värsta man kan få är ett nej" som vi har

pratat om lite de senaste dagarna.

Men sen kan man ju se dom här sakerna som negativt också.

Har jag blivit såhär för att det är det enda sättet jag kan handskas med uppbrottet?

Eller är detta till min fördel? Jag vet inte ens själv..

stark eller inte så ligger det fortfarande någonting och gror. sluta gro för fan.

jag vill här i från.

jag kan inte flytta.

jag kan flytta.

jag vill inte här ifrån.

Det är så jävla blandat. jag BEHÖVER komma här ifrån tror jag.

få en ny start på livet. se andra saker, upptäcka andra möjligheter.

och då menar jag inte bara psykiskt...