när vi skulle åka tänkte vi att vi kunde ta en annan  väg hem,

vi tänkte att vi skulle komma ut i tallåsen. Så vi åkte och åkte, och vägen tog aldrig slut. Vi började tänka om vi åkt fel så vi kanske till och med skulle hamna i delsbo, eftersom vi bara chansade oss fram. Sedan kom johanna med en teori om att långt där framme kanske det var en vändplan. Sedan satt vi och diskutera hur vi skulle göra om bilen skulle gå sönder eller om soppan skullle ta slut, det var ju ingen mottagning där vi var. Så vi kom på den briljanta ideén om att vi kunde ringa 112 så kunde ju faktiskt dom ringa någon vi kände och berätta vart vi var,

då sa anna att 112 skulle bli sur på oss. Men hallå, skulle vi dött där eller? Men som tur var så såg vi 2 pojkar arbeta ute i skogen en bra bit bort och det visade vara två pojkar vi känner.

- 6 km till Hennan.

Så sa han.. jaha, det spåret hade vi ju faktiskt vart inne på att vi kanske skulle hamna. och väl framme så hamnade vi i hennan. Tänka sig ändå var bra vi var som åkte åt rätt håll iaf!

här skrev jag upp ifall vi måsta ringa 112 och berätta vart vi var eftersom ingen av oss hade berättat

vart vi skulle.